God man, förvaltare eller anhörig — vem bestämmer?

Runt en person i ett LSS-boende finns ofta flera som vill väl. Men vem får faktiskt bestämma vad? Rollerna förklarade — och varför den boendes egen vilja alltid är utgångspunkten.

Poyan Katebi

VD, Celeste Omsorg

Kring en person som bor i en gruppbostad finns ofta ett helt nätverk: föräldrar och syskon, en god man, personal, en handläggare på kommunen. Alla vill väl. Men just därför uppstår en fråga som är förvånansvärt lätt att missförstå — vem bestämmer egentligen vad? Får en förälder besluta åt sitt vuxna barn? Vad får en god man göra? Och var går gränsen för den boendes eget bestämmande?

Svaret börjar i en princip som är lätt att glömma bort i all välvilja: utgångspunkten är alltid personen själv.

Att någon behöver mycket stöd betyder inte att någon annan tar över hans liv. Stöd och bestämmanderätt är två olika saker — och att blanda ihop dem är ett av de vanligaste felen i omsorgen.

Utgångspunkten: den boende själv

En myndig person bestämmer i grunden över sitt eget liv, oavsett funktionsnedsättning. LSS bygger uttryckligen på självbestämmande och delaktighet — den enskilde ska ha inflytande över de insatser han eller hon får. Att behöva stöd för att fatta, uttrycka eller genomföra ett beslut är inte samma sak som att förlora rätten att bestämma. En stor del av god omsorg handlar just om att hjälpa en person att komma fram till och uttrycka sin egen vilja, inte att fatta besluten åt honom.

Det är mot den bakgrunden man ska förstå rollerna runt omkring. God man, förvaltare och anhöriga finns till för att stötta och företräda — inte för att köra över.

God man: ett stöd, inte en chef

En god man utses av tingsrätten för den som på grund av sjukdom, funktionsnedsättning eller liknande behöver hjälp att ta tillvara sina intressen. Uppdraget beskrivs traditionellt i tre delar: att bevaka rätt (till exempel hjälpa till i kontakter med myndigheter, ansökningar och överklaganden), att förvalta egendom (sköta ekonomin) och att sörja för person (se till att personen har det bra, med rätt boende och omsorg).

Det avgörande — och ofta missförstådda — är att den som har god man behåller sin rättshandlingsförmåga. God mannen agerar i regel med personens samtycke och ska utgå från hans vilja. En god man är alltså ett biträde, inte en förmyndare som bestämmer över huvudet på någon. Fungerar samarbetet väl är god mannen en ovärderlig hjälp; men han eller hon ersätter inte personens egen röst.

Förvaltare: längre gående, och mer sällsynt

En förvaltare utses bara när ett godmanskap inte räcker — när en person inte kan ta hand om sig själv eller sin egendom och skulle riskera att fara illa utan ett starkare skydd. Skillnaden är principiell: inom det område förvaltaruppdraget omfattar förlorar personen sin rättshandlingsförmåga, och förvaltaren kan fatta beslut utan samtycke.

Just därför är förvaltarskap omgärdat av försiktighet. Det ska aldrig vara mer omfattande än vad situationen kräver, och det kan begränsas till vissa frågor — till exempel bara ekonomin, medan personen behåller sitt bestämmande i personliga angelägenheter. Ett förvaltarskap ska prövas och kan hävas om behovet minskar. Även en förvaltare är dessutom skyldig att så långt möjligt beakta personens önskemål. Poängen är att skydda, inte att omyndigförklara — begreppet omyndigförklaring finns för övrigt inte längre i svensk rätt.

Anhörig: viktigast i praktiken, men utan automatisk beslutanderätt

Här finns det största missförståndet. Många föräldrar utgår från att de självklart får bestämma åt sitt vuxna barn med funktionsnedsättning. Men när barnet fyller 18 blir det myndigt, och föräldraskapet ger inte längre någon rättslig behörighet att fatta beslut åt det. Det gäller oavsett hur omfattande funktionsnedsättningen är.

Det finns en begränsad anhörigbehörighet som låter en närstående sköta vissa vardagliga ekonomiska handlingar för någon som uppenbart inte längre kan göra det själv — betala räkningar, handla det nödvändiga. Men den omfattar inte beslut om vård och boende, och gäller inte om det finns en god man eller förvaltare. Vill man kunna företräda sin närstående mer heltäckande är vägen att ansöka om att bli god man eller förvaltare.

Samtidigt ska det sägas: i praktiken är anhöriga ofta den allra viktigaste personen i en boendes liv. Den kunskap, kontinuitet och kärlek som en förälder eller ett syskon bär är något ingen formell roll kan ersätta. Att sakna automatisk beslutanderätt är inte samma sak som att sakna betydelse — tvärtom bygger god omsorg på ett nära och respektfullt samarbete med de anhöriga.

Vem bestämmer om boendet och vardagen?

Låt oss knyta ihop det med den konkreta frågan: vem bestämmer i själva LSS-boendet?

Om att flytta in och var man vill bo bestämmer personen själv, med stöd av god man och anhöriga. Har personen en förvaltare med boendefrågan inom uppdraget kan förvaltaren företräda honom, men även då ska viljan väga tungt.

Om den dagliga omsorgen ansvarar verksamheten, utifrån biståndsbeslutet och den genomförandeplan som ska upprättas tillsammans med den boende. Det är i genomförandeplanen självbestämmandet ska bli konkret vardag — vi har skrivit separat om varför det dokumentet är så viktigt.

Om ekonomin — hyra, räkningar, egna medel — hjälper god man eller förvaltare till, inom sitt uppdrag.

Den röda tråden är att ingen roll ger rätt att bestämma i stället för personen mer än nödvändigt. God man stöttar, förvaltare skyddar inom en avgränsad ram, anhöriga finns nära, personalen utför — men allt ska så långt möjligt utgå från den boendes egen vilja.

Om du funderar på att bli god man

Vill du bli god man eller förvaltare för en närstående ansöker du hos överförmyndaren i kommunen eller direkt hos tingsrätten, som fattar beslutet. Den som saken gäller får normalt komma till tals och kan påverka vem som utses. Det är ett ansvarsfullt uppdrag som redovisas till överförmyndaren, men också ett sätt att kunna finnas där för någon fullt ut — juridiskt och mänskligt.

Har du frågor om hur samarbetet mellan boende, anhöriga och gode män fungerar i praktiken i ett LSS-boende, är du välkommen att höra av dig direkt till oss.

Poyan Katebi är grundare och VD för Celeste Omsorg, med bakgrund inom social infrastruktur, fastighetsutveckling och LSS-omsorg. Hör av dig direkt till oss