Genomförandeplanen: LSS-boendets viktigaste dokument
Beslutet säger vad du har rätt till. Genomförandeplanen avgör hur din vardag faktiskt blir. Så läser du dokumentet som borde utgå från den boendes egen röst — men som alltför ofta ingen läser.
När en person flyttar in i en gruppbostad följer det med ett beslut. Beslutet säger att personen har rätt till bostad med särskild service enligt LSS. Det är ett viktigt dokument — men det är förvånansvärt tyst om det som betyder mest för hur livet faktiskt blir. Beslutet talar om vad. Det säger ingenting om hur.
Svaret på hur-frågan finns i ett annat dokument, som sällan får den uppmärksamhet det förtjänar: genomförandeplanen. Det är där vardagen ska beskrivas — morgnarna, måltiderna, aktiviteterna, kommunikationen, målen, det som gör personen trygg och det som stressar. Genomförandeplanen är, rätt använd, LSS-boendets viktigaste dokument. Och den är alltför ofta det dokument som skrivs en gång, sätts i en pärm och sedan aldrig läses igen.
En generisk genomförandeplan förvandlar ett hem till en institution. En genomtänkt plan gör det motsatta — den gör en insats till en människas liv.
Vad är en genomförandeplan?
En genomförandeplan beskriver hur en beviljad insats konkret ska genomföras. När beslutet om bostad med särskild service är fattat är det utförarens uppgift — gruppbostadens — att tillsammans med den boende upprätta en plan för hur stödet ska se ut i praktiken. Planen ska normalt tas fram kort efter inflyttning och sedan hållas levande genom regelbunden uppföljning.
Det avgörande ordet är delaktighet. Genomförandeplanen ska utgå från den boendes egen vilja, önskemål och mål — inte från vad som är enklast för verksamheten. Kan personen inte själv uttrycka sina önskemål i ord ska delaktigheten ändå säkerställas på annat sätt: genom bilder, tecken eller andra kommunikationssätt, och med stöd av anhöriga eller god man. Att en person har svårt att uttrycka sig är aldrig ett skäl att skriva planen över huvudet på hen. Dokumentationen av allt detta regleras bland annat av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om dokumentation, SOSFS 2014:5.
Genomförandeplan, beslut och individuell plan — vad är skillnaden?
Tre dokument blandas ofta ihop, och det är värt att hålla isär dem:
Beslutet är kommunens myndighetsbeslut om att personen har rätt till en viss insats. Det säger vad, inte hur.
Genomförandeplanen skrivs av utföraren och beskriver hur just den insatsen ska genomföras i vardagen. Den hör till en specifik insats hos en specifik verksamhet.
Den individuella planen enligt 10 § LSS är något annat och underutnyttjat. Den kan den enskilde själv begära, och den ska ge en samlad bild av alla beviljade insatser — oavsett vem som utför dem — och samordna dem. Den individuella planen tillhör personen själv och kan omfatta insatser från flera olika håll: kommun, region, olika utförare. Många känner inte ens till att de har rätt att begära den. Genomförandeplanen och den individuella planen konkurrerar inte — de kompletterar varandra, den ena på insatsnivå och den andra på personens hela livssituation.
Vad planen ska innehålla
En genomförandeplan som gör sitt jobb är konkret, individuell och igenkännbar — man ska kunna läsa den och förstå att den handlar om just den här personen och ingen annan. I praktiken bör den ge svar på:
Mål och önskemål. Vad vill den boende? Vad är viktigt för hen — inte i allmänna ordalag, utan konkret. Vilka mål finns med stödet, och hur märks det om de nås?
Hur stödet ska ges. Hur ser en morgon ut? Hur fungerar måltider, hygien, hälsa, sömn? Vilka aktiviteter och vilken sysselsättning är viktiga? Hur kommunicerar personen, och hur ska personalen kommunicera tillbaka? Hur ser relationen till anhöriga ut och hur ska den värnas?
Ansvar och tidpunkter. Vem gör vad, och när? Hur och var dokumenteras det som händer? En plan utan ansvar är en önskelista.
Delaktighet. Hur har den boende medverkat i planen? Om personen inte kunnat delta fullt ut — hur har hens vilja ändå fångats? En plan som inte kan svara på detta har hoppat över sitt viktigaste steg.
Uppföljning. När ska planen ses över och revideras? En genomförandeplan är ett levande dokument, inte en engångshandling.
Är du osäker på dina rättigheter?
Vårt korta LSS-quiz hjälper dig att förstå vilka insatser du eller en närstående kan ha rätt till.
Så läser du genomförandeplanen — steg för steg
Om du är anhörig eller god man och får en genomförandeplan i handen, här är en enkel ordning att läsa den i:
1. Leta efter personen. Läs planen och fråga dig: hade jag känt igen den här människan om namnet var borttaget? En bra plan är full av det specifika — vanor, förkärlekar, sätt att vara. En svag plan kunde handla om vem som helst.
2. Leta efter hens egen röst. Står det vad den boende själv vill, med hens egna ord där det går? Eller är allt formulerat ur personalens perspektiv? Delaktighet ska synas i texten, inte bara i en kryssruta.
3. Kontrollera att målen är personens, inte verksamhetens. "Ska passa in i gruppens rutiner" är ett mål för personalens bekvämlighet. "Ska kunna fortsätta träffa sin bror varje vecka" är ett mål för personen. Skillnaden avslöjar mycket.
4. Följ hur-frågorna. Är stödet konkret beskrivet, så att också en ny medarbetare eller vikarie skulle veta hur den boende vill ha det? Vaga formuleringar ("stöd ges vid behov") hjälper ingen.
5. Titta på datumen. När upprättades planen, och när följdes den senast upp? En plan som inte reviderats på länge har slutat spegla ett liv som förändras.
6. Fråga om det du inte förstår. Du har rätt att ställa frågor till kontaktpersonen eller verksamhetschefen. Hur den boende varit delaktig är alltid en rimlig fråga att få ett tydligt svar på.
Varningstecken — och goda tecken
Vissa saker bör få en varningslampa att tändas. Varningstecken är en plan som känns kopierad, där formuleringarna kunde passa vilken boende som helst; där det står att den enskilde "inte kunnat medverka" utan att det förklaras hur viljan ändå fångats; där målen egentligen handlar om personalens schema; eller där uppföljningsdatumet passerade för länge sedan. Var för sig kan de vara oskyldiga. Tillsammans tyder de på en verksamhet som ser dokumentation som en formalitet snarare än som omsorgens ryggrad.
Goda tecken är motsatsen: en plan som är konkret och personlig, där den boendes röst hörs, där målen är hens egna och realistiska, och där det framgår att planen nyligen setts över tillsammans med personen. En sådan plan är inte bara ett bra dokument. Den är ett tecken på en verksamhet som tar självbestämmandet på allvar.
Ett levande dokument
Det lättaste man kan göra med en genomförandeplan är att skriva den korrekt, arkivera den och betrakta saken som avklarad. Det är också det som gör den värdelös. En plan som inte används är inte en plan — den är en pärmflik.
På Celeste Omsorg ser vi genomförandeplanen som ett arbetsredskap som ska leva i vardagen: skriven tillsammans med den boende, känd av personalen och regelbundet omprövad när livet förändras. Det är i det dokumentet som ambitionen om självbestämmande och individuell omsorg antingen blir konkret verklighet eller förblir en fin mening i en broschyr. Att läsa planen — och att våga fråga om den — är ett av de mest verkningsfulla sätt en anhörig kan bidra till kvaliteten i en närståendes vardag.
Vill du veta vad du mer ska titta efter i ett LSS-boende? Vårt verktyg Frågor att ställa ger dig konkreta frågor att ta med till ett besök. Har du en fråga om en genomförandeplan är du välkommen att höra av dig direkt till oss.
Källor
- Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade — bl.a. 6 § (självbestämmande och delaktighet) och 10 § (individuell plan).
- Socialstyrelsen — föreskrifter och allmänna råd om dokumentation i verksamhet enligt bl.a. LSS (SOSFS 2014:5) samt handböcker om genomförandeplan och delaktighet.
- IVO — tillsyn av dokumentation och delaktighet i LSS-verksamheter.