Beslut men ingen bostad: 5 327 ej verkställda LSS-beslut på ett år

LSS är en rättighetslag. Ett gynnande beslut förpliktigar kommunen att ordna bostaden. Ändå blir tusentals beslut liggande — och väntan bärs av dem som har minst marginal att vänta.

Poyan Katebi

VD, Celeste Omsorg

Det finns en rad i lagtexten som är lätt att läsa förbi men svår att leva upp till. LSS — lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade — är en rättighetslag. Den som tillhör personkretsen och har behovet har rätt till insatsen. När kommunen prövar en ansökan och säger ja är det inte en välvilja som kan skjutas på framtiden. Det är ett gynnande beslut, och beslutet ska verkställas inom skälig tid.

I praktiken är avståndet mellan beslutet och bostaden ofta långt. Under 2025 kom det in 5 327 ärenden om ej verkställda LSS §9-beslut till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Det är gynnande beslut som blivit liggande — personer som har rätten på papperet men inte bostaden i verkligheten. Bara i Stockholms kommun handlade det om 219 ärenden.

Ett ej verkställt beslut är inte ett avslag. Det är ett ja som aldrig blev verklighet. Och för den som väntar är skillnaden mot ett nej sällan särskilt stor.

Vad siffran faktiskt visar

Talet 5 327 kommer från IVO:s öppna statistikdatabas och avser antalet individärenden som kom in under 2025 där ett gynnande LSS-beslut inte hade verkställts. Kommunerna är enligt lag skyldiga att rapportera sådana dröjsmål kvartalsvis, vilket gör IVO:s databas till den närmaste källan vi har till hur utbredd väntan är.

Det finns en viktig detalj i statistiken som säger något om problemets natur. Av landets 290 kommuner redovisas ett tydligt antal ej verkställda beslut i 184 kommuner. I de övriga 106 är siffran maskerad — IVO döljer små tal för att enskilda personer inte ska kunna identifieras. Det innebär att en maskerad siffra inte är en nolla; det är ett litet men verkligt antal. Väntan är alltså inte ett storstadsfenomen som saknas ute i landet. Den finns nästan överallt — men i de mindre kommunerna gäller den så få personer att den försvinner ur den offentliga tabellen.

Det är också värt att vara noggrann med vad talet mäter. 5 327 är antalet ärenden som kom in under året — ett flödesmått, inte hela den samlade kön. Det beskriver takten i vilken nya beslut fastnar, inte det totala antalet människor som vid varje given tidpunkt väntar. Den verkliga bilden av hur många som lever med ett overkställt beslut är därför sannolikt bredare än ett enskilt årstal.

Vad lagen kräver — och vad som händer när den inte följs

LSS trädde i kraft 1994 (1993:387) och bygger på en tydlig ambition: människor med omfattande funktionsnedsättning ska kunna leva som andra. Rätten till bostad med särskild service är en av lagens tyngsta insatser för vuxna, just för att en trygg bostad är förutsättningen för allt annat — arbete, relationer, ett självständigt liv.

När ett gynnande beslut inte verkställs i tid finns en sanktionsmekanism. IVO kan ansöka hos förvaltningsrätten om att kommunen ska betala en särskild avgift — en form av vite som ska göra det dyrare att låta människor vänta än att bygga. Avgiften kan uppgå till mellan 10 000 kronor och en miljon kronor per beslut, och en statlig utredning har föreslagit att spannet höjs ytterligare.

Under 2025 fakturerades sammanlagt cirka 100,9 miljoner kronor i särskild avgift, fördelat på 145 av landets 290 kommuner. Den kommun som fakturerades mest fick en särskild avgift på över tio miljoner kronor. Här ska en reservation göras, och den är viktig: IVO:s statistik över särskild avgift delar inte upp beloppet per lag — summan avser dröjsmål enligt både socialtjänstlagen och LSS sammantaget. Den exakta LSS-andelen går inte att läsa ut. Men storleksordningen säger något oavsett: dröjsmålen är så många och så systematiska att sanktionerna räknas i hundratals miljoner.

Avgiften är kännbar, men den bygger inga bostäder. En kommun som betalar vitet har fortfarande inte löst det den fick betalt för att inte lösa. Sanktionen är en signal, inte en åtgärd.

Väntan har ett pris som ingen statistik fångar

Bakom varje ärende i IVO:s databas finns en människa och ofta en familj. Socialstyrelsens statistik har under lång tid visat väntetider som legat kring ett år för en LSS-bostad, med stora variationer mellan kommuner. Ett år är en abstraktion i en tabell. I ett liv är det något helt annat.

Det är ett år där en ung vuxen som är redo att flytta hemifrån blir kvar i barndomshemmet. Det är ett år där föräldrar som själva börjar bli gamla fortsätter att bära ett omsorgsansvar de hoppades kunna lämna över i trygg ordning. Det är ett år av osäkerhet, av uppskjutna planer, av en vardag som inte kan börja. Väntetiden drabbar dessutom sällan den som har mest kraft att kräva sin rätt — den drabbar den som har minst.

För den enskilde är det svårt att göra något åt en kommuns bostadsbrist. Men det går att sluta betrakta väntan som normal. Den som fått ett gynnande beslut kan begära att kommunen skriftligen redovisar när insatsen ska verkställas, vända sig till IVO, och i vissa fall angripa dröjsmålet rättsligt. Ett bifall som inte verkställs är inte ett förhandlingsbud — det är en rättighet som kommunen är skyldig att infria.

Gruppen som väntar växer inte av en slump

Under 2025 hade drygt 31 000 personer i Sverige en bostad med särskild service enligt LSS — omkring 31 200 enligt Socialstyrelsens statistik. Det är gruppen i vars utkant de ej verkställda besluten samlas: människor som beviljats plats men ännu inte fått den.

Efterfrågan på LSS-bostäder är strukturell och i grunden opåverkad av konjunktur. Behovet uppstår inte för att tiderna är goda eller dåliga, utan för att människor föds med eller förvärvar funktionsnedsättningar och för att antalet personer med neuropsykiatriska diagnoser som ger rätt till stöd har ökat. Det är en efterfrågan som lagen dessutom gör icke-diskretionär: kommunen ska tillhandahålla boendet. Samtidigt byggs det för lite. När utbudet strukturellt understiger en lagstadgad efterfrågan blir kön en permanent egenskap i systemet snarare än en tillfällig störning.

Varför byggs det inte?

Den vanligaste förklaringen till ej verkställda beslut är, enligt kommunernas egen rapportering, bristen på lämpliga bostäder. Bakom den förklaringen döljer sig flera samverkande orsaker.

Planering och tid. Att etablera en ny gruppbostad tar år, inte månader. Det kräver rätt fastighet i rätt läge, bygglov, anpassningar och personal. En kommun som inte planerat i tid står utan bostad just när behovet blir akut — och behovet är sällan en överraskning, eftersom många av de personer som behöver en LSS-bostad har varit kända för kommunen i hela sina liv.

Ekonomi och incitament. En LSS-bostad är en långsiktig kostnad i en kommunal budget som ofta styrs kortsiktigt. Så länge den särskilda avgiften är lägre och mer sällan utdömd än vad ett fullt utbyggt boende kostar, finns en obekväm men reell logik i att vänta. Det är just den logiken sanktionssystemet är tänkt att bryta — men bara om avgiften faktiskt blir kännbar.

Kompetens att driva. Att bygga en bostad är en sak. Att driva den med den kvalitet lagen kräver är en annan. Kommuner som saknar egen kapacitet är beroende av seriösa utförare, och bristen på sådana blir i sig en flaskhals.

Vad som faktiskt skulle förändra bilden

Ej verkställda beslut är inte ett mysterium som kräver mer utredning. Orsaken är känd — det byggs och driftsätts för få bostäder i förhållande till en efterfrågan som lagen redan har fastställt. Lösningen ligger därför inte i fler tabeller utan i mer kapacitet.

Det handlar om kommuner som planerar för LSS-bostäder med samma framförhållning som för skolor och äldreboenden, i stället för att behandla varje enskilt beslut som en oväntad händelse. Det handlar om fastighetsägare som ser långsiktigt trygga, samhällsnyttiga hyresgäster i stället för en nischad risk. Och det handlar om utförare som kan ta över eller etablera boenden och driva dem väl, så att en ny bostad inte bara blir fler kvadratmeter utan faktisk omsorg.

Celeste Omsorg bygger upp verksamhet i just det gapet — mellan ett beslut och en bostad, mellan en rättighet och en verklighet. Inte för att ett bolag ensamt löser en nationell bostadsbrist, utan för att varje boende som faktiskt blir av är ett ärende som aldrig behöver hamna i IVO:s statistik.

Väntar du eller en närstående på ett beslut som inte verkställs? Vår guide Så överklagar du ett LSS-beslut går igenom vad du kan göra när kommunen dröjer. Har du en fråga om ett enskilt ärende är du välkommen att höra av dig direkt till oss — så tittar vi på det tillsammans så gott vi kan.

Poyan Katebi är grundare och VD för Celeste Omsorg, med bakgrund inom social infrastruktur, fastighetsutveckling och LSS-omsorg. Hör av dig direkt till oss