Lex Sarah och IVO-anmälan

Misstänker du att någon far illa i ett LSS-boende? Lex Sarah är personalens skyldighet — men som anhörig är du långt ifrån maktlös. Så fungerar systemet, och så anmäler du.

Poyan Katebi

VD, Celeste Omsorg

De flesta som arbetar i omsorgen gör det av rätt skäl, och de flesta LSS-boenden är trygga hem. Men ingen verksamhet är immun mot att det ibland går fel — och när det gör det spelar det roll att det finns tydliga sätt att säga ifrån. Två begrepp dyker då upp: lex Sarah och IVO-anmälan. De blandas ofta ihop. Den här texten förklarar vad de är, hur de skiljer sig åt, och vad du som anhörig faktiskt kan göra om du misstänker att någon far illa.

Ett bra kvalitetssystem känns igen på en sak: att det välkomnar att bli ifrågasatt. Den verksamhet som blir defensiv när någon påpekar en brist har missförstått vad tillsyn är till för.

Vad lex Sarah faktiskt är

Lex Sarah är namnet på en skyldighet för personalen. Den som arbetar inom bland annat LSS och socialtjänst är skyldig att genast rapportera missförhållanden — eller en påtaglig risk för missförhållanden — till den som ansvarar för verksamheten. Ansvarig måste sedan utreda vad som hänt, avhjälpa problemet och förhindra att det upprepas. Är missförhållandet allvarligt ska det dessutom anmälas till IVO, Inspektionen för vård och omsorg.

Det är viktigt att förstå vad detta betyder — och inte betyder. Lex Sarah är i första hand ett internt system. Det bygger på att personalen ser, vågar och är skyldig att rapportera. En lex Sarah-rapport är inte ett tecken på att en verksamhet är dålig; tvärtom är en verksamhet där ingen någonsin rapporterar ofta mer oroande än en där rapporter faktiskt kommer in. Rapporteringen är själva mekanismen för att fånga och rätta fel innan de växer.

Vad räknas som ett missförhållande?

Ett missförhållande är inte begränsat till uppenbara övergrepp. Det omfattar såväl aktiva handlingar som brister och försummelser som drabbar den enskilde. Det kan handla om fysiska, psykiska eller ekonomiska övergrepp, om försummelse och utebliven omsorg, om kränkande bemötande — och om brister i rättssäkerheten, som att beslut inte följs eller att dokumentation saknas.

Ett särskilt viktigt exempel är otillåtna begränsnings- och tvångsåtgärder. Låsta dörrar, tvingande rutiner eller andra inskränkningar av den boendes självbestämmande utan lagstöd är just den sortens missförhållande som både lex Sarah-systemet och IVO:s tillsyn finns till för att fånga. Vi har skrivit separat om hur utbredda sådana brister har visat sig vara vid IVO:s granskningar.

Vad du som anhörig kan göra

Du kan inte själv göra en lex Sarah-anmälan — den är personalens skyldighet, inte din möjlighet. Men det betyder inte att du står utan verktyg. Tvärtom har du flera vägar, och de kan användas parallellt.

Ta upp det direkt med verksamheten. Det första steget är ofta att vända sig till kontaktpersonen, verksamhetschefen eller föreståndaren. En seriös verksamhet vill veta, tar din oro på allvar och återkopplar vad den gör åt saken. Hur den reagerar säger dig också mycket om verksamhetens kvalitetskultur.

Vänd dig till kommunen. Kommunen ansvarar för insatsen och har ett ansvar att följa upp att den utförs väl, oavsett om boendet drivs i kommunal eller privat regi. Du kan framföra klagomål till ansvarig nämnd eller handläggare.

Anmäl till IVO. IVO bedriver tillsyn över LSS-verksamheter och tar emot tips och klagomål från allmänheten. Du kan lämna dina iakttagelser via deras webbplats. IVO bedömer sedan om och hur de ska agera.

Vid akut fara — ring. Handlar det om en akut situation där någons liv eller hälsa är i fara, ska du inte invänta en handläggningsprocess utan kontakta kommunen eller polisen direkt.

Så gör du en anmälan som leder någonstans

Oavsett vilken väg du väljer blir din anmälan mer verkningsfull om den är konkret. Beskriv vad som hänt, när det hände, var och vem det gäller. Skilj på det du själv sett och det du fått berättat för dig. Har du datum, tidpunkter eller annat som kan styrka iakttagelsen, ta med det. En vag oro är svårare att agera på än en konkret händelse — inte för att din oro är mindre viktig, utan för att den som ska utreda behöver något att gå på.

Var också inte rädd för att uppfattas som besvärlig. Rätten att påtala brister är en del av det som håller omsorgen säker. Den som påpekar ett problem gör inte verksamheten en otjänst — den ger den en chans att bli bättre.

Vad som händer sedan

När en lex Sarah-rapport kommer in ska verksamheten utreda och åtgärda, och allvarliga fall gå vidare till IVO. När uppgifter når IVO vägs de in i myndighetens riskbaserade tillsyn. IVO kan inleda en granskning, begära in handlingar, genomföra inspektioner och förelägga verksamheten att rätta till brister. I de allvarligaste fallen kan IVO ytterst återkalla tillståndet att bedriva verksamheten.

Det är värt att vara ärlig om systemets gränser: IVO har inte resurser att på djupet utreda varje enskilt klagomål, och alla ärenden leder inte till en formell utredning. Men varje uppgift bidrar till den samlade bilden av en verksamhet, och mönster som framträder över tid får konsekvenser. Att anmäla är därför meningsfullt även när just ditt ärende inte ensamt fäller avgörandet.

På Celeste Omsorg ser vi tillsyn och synpunkter inte som ett hot utan som en del av kvalitetsarbetet. Den verksamhet som verkligen tror på det den gör har inget att frukta av att bli granskad — och allt att vinna på att lyssna. Har du frågor om kvalitet i ett LSS-boende är du välkommen att höra av dig direkt till oss.

Poyan Katebi är grundare och VD för Celeste Omsorg, med bakgrund inom social infrastruktur, fastighetsutveckling och LSS-omsorg. Hör av dig direkt till oss